Cykelrenoveringen
Jag ägnade förra helgen åt att renovera en gammal klassisk MTB. Cykeln är en direktimporterad amerikansk Haro Extreme Comp från 1989 med tidstypisk lackering, stålram, full Shimano deore XT utrustning, Ritchey-fälgar, Switchblades-gaffel, förhöjda kedjestag och en tung och stabil men bra Shimano XT u-broms bak.
Jag satte tillbaka originalgaffeln efter att ha haft en dämpad Scott Unishock som tackat för sig för länge sen. Originalgaffeln är en sällsynt sk. Switchblade. Skum idé egentligen. Varför kan det vara bra att kunna byta gaffelbenen? Det sägs att gaffeln ska bli lite styvare. Den blir dock tung. Tyngre än de flesta dämpade gafflar, men den är cool, ovanlig, efterfrågad bland vissa cyklister och snygg. Ett lyft för hojen helt klart.
Det fick bli slicks istället för de Ritchey Megabite däck som satt på tidigare. Allt för att den ska rulla lättare på asfalt.
Eventuellt så kommer jag att bygga om den till en singlespeed eller så måste jag köpa en ny bakväxel. Det lutar åt en konvertering till single speed.
Kuriosa om cykeln:
Cykeln har stått utställd på en sportmässa i Eskilstuna sporthall under tidigt 90-tal för att visa upp MTB-sporten och EIK (Eskilstuna idrottsklubb) som jag var med i på den tiden.
Jag gjorde min värsta cykelvurpa genom tiderna på den här hojen. Det var 1994 och jag var ute och cyklade i Trondheim med min bror. Övertänd
som man var så drog jag på lite för fort i en utförslöpa som slutade med en hästsko-sväng. Jag hann att se 56 km/h på cykeldatorn innan jag i en
vattenpöl tappade fästet på framhjulet. Jag slog i backen och kanade några meter innan jag baklänges landade i ett myrhål. I vurpan så spräckte jag hjälmen
(en Etto SML för övrigt). Det slutade också med en rejäl lårkaka och förmodligen en liten hjärnskakning. Jag minns dock att jag redan samma kväll var ute och cyklade, med trasiga cykelkläder, lite huvudvärk och en upprepad SPD-sko.
I slutet av 80-talet och början av 90-talet fanns en amerikansk cyklist som hette Joey Irwin och var en av världens vassaste downhillcyklister. Efter att ha kört för det legendariska Yeti-teamet i Durango gick han över till Haro och körde downhill på just en likadan hoj som min, en helstel Haro Extreme comp.
På bilden kan ni se hojen, inte direkt snygg, men ovanlig! Det finns nog inte många exemplar i Sverige skulle jag tro. Kom ihåg att den är 19 år gammal!
